
Igår när jag, Nicklas och Leia var på promenad till Kvantum så träffade vi på 3 gamla kompisar till N. Vi stannade och pratade med dem ett tag, en av killarna hade sin dotter med sig så Leia "lekte" lite med henne.
Känslan som kom över mig när vi gick därifrån var att Shit vad skönt allt känns och så jädra bra vi har det, jag och N.
Jag kan idag lita på N, jag vet att går han hemifrån så vet jag att han också kommer hem igen. Pratar han med sina gamla vänner idag så vet jag att det inte handlar om hur dem ska fixa knark eller göra nåt fuffens. Jag är inte konstant orolig som jag var, inte alls måste jag säga. har hänt nångång om han haft på ljudlös eller varit sen då har känslan och klumpen i magen kommit på studs MEN det har som sagt bara hänt ett par ggr och även varit helt obefogat.
Jag vet också att han är en beroende idag och resten av sitt liv och risken kommer alltid finnas för återfall. MEN vi lever nu och då kan man inte gå och oroa sig för ifall om att..
Jag sa till N igår när vi gick ifrån vännerna att -tänk om detta varit för 4 år sen att du stod och pratade med dem då hade jag inte gått därifrån, Hade haft ont i magen och trott dem skulle hitta på nåt idioti. Men idag oroar jag mig inte alls.(nåt liknande, kommer inte ihåg exakt:))
-Det är det som är Tillit sa N då med ett leende.
Så skönt för oss båda, jag kan lita på honom och han känner att jag litar på honom.=)
Love you N!!
KRAM