Alldeles ensam..

Sitter med laptopen i knät och har precis tryckt i mig rester från familjens middag idag, Nicklas goda köttfärsås och makaroner. =) Det är nästan standard när dem är ensamma hemma, men det är också ett säkert och gott kort..;)

Nu är jag däremot själv, barnen sover och Nicklas är på jobb. Han ska jobba sin första gång och natt på boendet han hade praktik på, boende för funktionshindrade.

Det är sovande natt och brukar tydligen aldrig vara några problem men han var lite nervös ändå. Kul att han har fått lite tider där också, det är ju bra erfarenhet och toppen på pappret=)

Lite mer åt det hållet han vill jobba med sen också så bättre kan det ju nästan inte bli.

Direkt efter mitt jobb förut mötte jag upp the family och vi gick på "krismöte" på Tildas skola. Har nog tidigare berättat om klassens busungar.. Dem pratade om hur/när/vad dem skulle gå vidare med. Nicklas satt med på mötet för Leia fick vi ingen barnvakt till och hon ville inte sitta still. Hon och jag fick leka på skolans lekplats så länge=)

Vet inte om dem kom fram till något vettigt men man kan ju hoppas. Som vanligt var ju inte föräldrarna till dem "värsta" busungarna där och kanske man kan se en "röd tråd där"........

Jag tror stenhårt på att man formas hemifrån och att grunden till ens personlighet kommer från hur man behandlas och har det hemma. Tex fula ord kan man ju säkert lära sig från kompisar men att man vågar säga det till en vuxen person där brister respekten. Säkert olika från barn till barn men nånstans kommer det ju ifrån, deras beteende alltså.

jag ser ju bara på min stora T, hon har ju blivit klemad med när hon var liten pga av mitt dåliga samvete med en uteblivande pappa och därför daltat med henne. Det ser man ju av idag... Jag tänker alltid så när mina barn gör saker, hur kom det sig? hur formade jag henne där? Vissa saker kan man ju ångra men då gjorde man bara det bästa man orkade med eller trodde var bäst. Det är F-N inte lätt att vara förälder, det är lätt att göra fel..