söndag 10 april 2011

Noel 1 vecka idag..

Och vi är fortfarande på Näl... Tyvärr. Men men jag har börjat acceptera situationen och ibland känner jag mig riktigt klok;) Har inte gråtit varken igår eller idag tror jag och det är framsteg..=)

Ja vad händer egentligen, vet att det är många som undrar och är oroliga. Men tror vi uppdaterat de flesta mest närmaste iallafall. Dem mest intensiva dagarna med mest dåligt mående har nog tyvärr folk suttit på nålar hemma. Men jag tror nog ändå ni förstår att man inte då hinner uppdatera omvärlden eller orkar.

Vi blev inlagda här på avd. 34 på grund av för låga värden på syremättnaden (heter det så systrar?). Men den plockade dem bort igår för då hade värdena vart bra tillräckligt länge. Det var ju oerhört skönt för nu är han våran igen, får ha honom hos oss och det blir en annan frihet. Den maskinen var oerhört stressande också, när värdena sjönkt så pep den och man fick ju en hjärtinfark varje gång. Men nu glömmer vi den och koncentrerar oss på att lilla prinsen ska få i sig tillräckligt med mat.
Ja nu hänger allt på det helt plötsligt. Han äter bara hälften av vad han ska ha i sig sen somnar han och det går inte att få i han mera. Så i fredags satte dem sond på han, det var inte kul det heller för då blev han ännu sjukare med den i ansiktet.. Men nu får han ju i sig allt så kanske han om ett tag orkar smälla i sig hela flaskan så man kan ta bort sonden. Åker vi hem så får vi sonda hemma med.

Utredning ska fortsätta med dem andra sakerna som överrörligheten och så. Vi har byggt upp massa i huvudena, jag och Nicklas. Man gör ju det tyvärr. Fast både idag och igår har det känts bättre och jag har tänkt lite mer klokt.
"Vi fick ett barn, inte en sjukdom.." Läste det i en tidning och det har fastnat i mitt huvud. Man tänker så mycket på vad det kan vara eller inte vara så man inte ser Noel för den fina lilla kille han faktiskt är. Man oroar sig för massa man inte har en aning om, bygger upp scenarier  och hur det kommer se ut sen fastän man inte har fakta eller kunskap om nånting alls.
Läkaren vi har är riktigt duktig och han säger att han inte misstänker nånting och vet inte vad det kan vara. Dem har nu gjort ultraljud på hjärta och hjärnan. Båda har sett bra ut. Röntgade lungorna på han och även dem såg bra ut. Dem har tagit massa andra prover och imorgon ska dem ta lite till. Dem är iallafall noggranna.
Läkaren säger att han inte har nån frågeställning så han vet inte vad han letar efter men han måste göra en utredning på det. Han kan ta 10000 prover men dem vet inte vilka dem ska ta.

Tycker det är lite jobbigt att förklara vad det är eller om det är nånting för jag vet ju inte själv och inte läkaren heller. Bara han blir av med sonden framöver här och sen i sommar även skenan så ska vi nog klara av rörliga leder. Så känns det idag, en bra dag idag=) kan inte svara för hur jag känner imorgon.;)

2 kommentarer:

carinizz sa...

Tänker på er massor! Det ordspråket du nämner, är väldigt tänkvärt, har oxå läst det förr! Ni har som du skriver fått en jättefin pojk som ni mäste glädjas åt mitt i all oro. Problem som eventuellt kommer fixar ni! Ni är så trygga med varandra du och Niklas:)
Kram Carina

Maggan sa...

Just denna ovetskap!!! Hoppas det löser sej snart